Om Intense Stamina

Jag började arbeta med kroppen redan som sjuåring, tillsammans med min farfar och pappa, ute i skogen. Jag kommer ihåg så väl hur mycket jag fick ta i med min maximala kraft och såg stjärnor när vi drog in stockarna till traktorkärran – detta gav en enorm muskelkraft som har levat djupt i mig hela mitt liv. Vi hämtade timmer, staplade och högg upp ved i precision, under min farfars stränga och hårda disciplin. Han lärde mig tidigt vad disciplin, ordning och stabilitet innebär, och hur man gör allt noggrant även när man inte alltid mår helt bra. Det var också vid denna ålder jag fick mina första hantlar och började träna med dem. Jag växte upp på bondgårdar omgiven av djur och allt arbete som hör till – min kusins familj var bönder i många år, och naturen har alltid legat väldigt djupt inrotat i mitt system. Allt det där har gjort att jag alltid haft nära till mig själv genom vad naturen och det livet gett mig och hjälpt mig med. Jag är otroligt tacksam över min upväxt, även om jag bar på mycket smärta. Mitt första större uppvaknande kom redan vid tolv års ålder.

Jag har alltid varit uppvaknad. Jag har sett färger som andra inte såg, varit fullt uppkopplad till ethern, och min intuition levde sitt fulla liv sedan jag kunnat minnas. Många sömnlösa nätter låg jag klarvaken och såg magiska saker – som ett barn med tredje ögat och hjärtchakrat fullt öppet, med alla sinnen helt öppna. Illusionen var redan bruten för mig från början. Det var bara en fråga om att förstå vad det jag såg och kände egentligen betydde.

Pappa var lastbilschaufför på Europa tills jag var tolv år. Jag var med honom på många resor – till Italien tjugoen gånger, och till Spanien säkert femton. Vi var borta minst en vecka på varje resa, och jag fick ledigt från skolan för det. Jag förstår nu varför det behövdes. Det var för att jag skulle få den inre friden och världsutforskandet redan som liten, för att förstå mig på saker på ett djupare plan, för att få känna frihet och expansion långt innan jag kunde förstå det med orden. Dessa resor planterade något djupt i mitt system – vetskapen om att världen är stor, levande, fylld av möjligheter, och att hemmet är överallt för den som kan andas.

Vid 15 års ålder köpte jag mitt första gymkort, och gymträningen blev min terapi och disciplin. Det var också vid denna ålder som min matresa började – jag började ifrågasätta maten, näringen och vad den verkligen gör med kroppen. Jag började sätta mig in i det, läsa, följa människor som kunde sin grejj (som jag trodde då!). Under mer än 22 år av träning har jag arbetat med kroppen, styrkan, närvaron och livskraften, både i gymmet och i naturen. Yoga och stretching har varit en central del av min dagliga träning i över 10 år – de har lärt mig flexibilitet, balans och att lyssna på kroppens språk. Jag arbetar också med Tai Chi och Qigong för energiflöde och inre balans. Jag har testat många träningsformer och kosthållningar, och över tid har jag byggt upp en djup förståelse för hur kroppen, sinnet och energin samverkar.

För tolv år sedan gick jag igenom ett djupt inre uppvaknande. Mitt liv saknade då balans, och jag bar på mycket obearbetad energi och trauma. Genom meditation, studier och buddhistisk praktik började jag minnas vem jag är på ett djupare plan.

Under dessa år har jag mediterat tusentals timmar, lärt mig leva i samklang med naturens rytmer och fått en djup inre frid, balans och alignment med mitt högre jag. Jag har valt att inte äta kött på över 10 år, av respekt för allt levande, och för att lättare, levande kost stärker klarhet, energi och närvaro.

Jag har arbetat som lastbilschaufför i 17 år, rest mycket och sett samhället och industrin från insidan, vilket har gett mig en djupare förståelse för människor och världen. De senaste 10 åren har jag dock endast kört lastbil 30-50% av tiden för att kunna fokusera på det som jag verkligen brinner för och tycker är kul. När jag går in för något så går jag in för det. Och nu är det dags att sprida dessa verktyg vidare på mitt eget sätt, med ett glatt hjärta och spirit, alignade till den högsta själen – då fler människor lever i misär och sjukdom, obalanser än någonsin tidigare. Detta är min väg att visa.

Redan som barn var min intuition stark och mina sinnen mycket öppna. Jag var djupt känslig, uppfattade saker andra inte gjorde, och visste tidigt att min väg inte skulle följa den traditionella. Jag är en av dem som kallas för indigobarn – en högre besatt spirit som kommit till denna planet för att ta del i dess transformation. Det sägs att 144 000 lightworkers och högre varelser har kommit för att catalyzera denna förändring, för att jorden under så lång tid levt som ett helvete. Nu är det dags för transformation.

Redan i första klass, sjuårig, sa jag till mina lärare – långt innan jag hade ord för det – att jag inte behövde den här platsen för att leva och lära mig. Jag upprepade detta många gånger, tydligt och bestämt. Skolan kändes som ett fängelse, ett system designat för att tygla och kontrollera. Jag visste att det som lärs där inte är det som verkligen spelar roll – inte det jag behövde lära mig för att förstå livet. Efter sjunde klass började jag i högstadiet och kunde inte stanna. Min rebelliska natur och mitt behov av frihet överförde varje försök att forma mig enligt en mening agenda. Istället levde jag tillsammans med grabbarna och tjejerna i mitt gäng – vi strövade runt, levde, experimenterade. Vi bar på en enorm energi, så mycket kraft och kaos i oss att vi helt enkelt inte kunde tyglas till deras system. Det var ofta storm och kaos, men det var äkta liv. Jag kände mig aldrig hemma på denna planet, aldrig helt här – för jag vet att jorden för länge sedan tappade vägen, och någonting fundamentalt är fel. Min väg var att minnas vem jag är bortom detta system och senare hjälpa andra att göra detsamma.